Grötentreprenör !

Den smala grusiga vägen

                                                                       

Grötentreprenör. En företagare som kokar och säljer gröt hela dagarna? Nä....det förstod du nog att så är det inte.

Alla vi småputtar inom företagsbranschen har nog någon gång varit grötentreprenörer eller kanske tom. i återkommande en del av året.

Dvs. att man tjänar tillräckligt mycket för att hålla sig igång på  

Ramen-nudlar:) det är också en företagare som inte vill ha eller behöver riskkapital.

Jag brukar ibland vara inne och "nosa" på Ted Valentins sida(Code, business ideas and lots of coffee), för att jag gillar hans avslappnande, realistiska och humoristiska inställning till företagande och företagare.

Han skriver på sin sida: Det som driver mig, som entreprenör, är viljan att forma mitt eget liv. 

Att göra min egen grej, skulle man kunna säga.

Att vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag vill göra med min dag. 

Det är skaparglädjen och kreativiteten, inte önskan att bli rik, som gör att jag jobbar hårdare än vanliga löneslavar.

Skaparglädjen infinner sig när man följer sina infall. 

Det är då man får flow och kan sitta uppe och jobba till sent på natten.

Att tjäna pengar är viktig del av mixen - men inte som ett mål i sig utan som ett av flera medel för att uppnå frihet och självständighet.

Att göra det man älskar!

I en av kommentarerna hittade jag det här: Första steget på entreprenörsresan är att ta reda på detta.

Det som skrämmer människor med detta är att det kan ta hela livet att ta reda på vad du älskar och det kan vara förknippat med mkt jobbigheter.

Därför tvekar man och väljer motorvägen, tillsammans med andra, rakt framåt i hög fart i bekväma bilar.

Att välja den smala grusiga vägen som kan leda till platser som är magiska och som man får vara ifred på, är ett tufft beslut, för man kanske aldrig hittar dem.

Min definition handlar också, om den enskilda människan och förverkligande.

Jag tror entreprenörskapet handlar om modet att göra det man älskar.//

Så grötentreprenör eller inte, vilken väg väljer du? 

Motorvägen eller den smala grusiga vägen?

Har DU mod att göra det du älskar???

Är det bättre att ångra det man gjort än det man inte gjort? 

Ja det beror helt på konsekvenserna skulle jag vilja säga…..

Maslows behovstrappa.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki  Nja jag håller inte helt med om Maslows slutsatser i behovstrappan, beror ju på vad för rädslor man har med sig i bagaget….men visst har den en poäng. 

Vi sätter ju överlevnad o fortplantning i första steget. 

Vi lär oss också snabbt att använda våra erfarenheter till att utvecklas och bli attraktiva inför andra, vilket kan komma före prioriteringen av själva fortplantningen. 

Han var nära att förstå, men missade hur våra individuella rädslor styr våra val.

Ät gröt och ha det gott oavsett din lott !  Annicka

Skönheten & Odjuren!

Skönheten & Odjuren!

Mitt hjärta slår nog starkast för den skönheten som man finner i de gamla byggnaderna från 1700- fram till ungefär 1920-talets slut. Anledningen är detaljrikedomen, materialen, respekten till hantverket och hantverkarna, det logiska tänkandet, förmågan att se det proportionella som slutligen blir till skönhet. 

Jag kan tycka att den praktiska kantigheten på yngre byggnader också kan vara både rolig och originell, och visst är det härligt med variation, men vackra det blir dom aldrig i mina ögon.

Mycket av de små detaljer som smyckar husen är inte bara till lyst utan har faktiskt en anledning och en funktion. De flesta hantverkarna hade sin egen nisch som ofta tydligt kunde kännas igen av de andra byggnadshantverkarna.

Framförallt fanns det tid, tid att begrunda, lösa problem, vänta på rätt virke eller rätt hantverkare. I dag skall allt gå så fort och vi missar mycket av glädjen på vägen.

Det logiska tänkandet verkar ha bytts ut mot spara, snålhet, bråttom, enkelt, okunskap( jag vill inte ens här nämna funktionellt).

Förr förstod dom att ett bra grundarbete är det viktigaste för ett bra slutresultat och att skönheten inte bara sitter på ytan.

Varför måste det vara så bråttom??? 

I mitt yrke som fönsterhantverkare skulle ”bråttom” troligtvis leda till ett dåligt resultat, för varje moment har sin tid. Tanken är ju att resultatet ska vara både hållbart och snyggt, med hänsyn tagen till både kulturellt och historiskt värde.

Jag minns när Arne i botten titta på mig med snedögat och sa, - Du kommer la inte hit med nåt j...la ryssvirke! Jag skulle då renovera fönster på hans gård som var kulturmärkt. 

Vi borde tacka dessa "griniga" gubbar, som aldrig gick på reklamen om fantastiska produkter som bygg- och måleribranschen erbjöd. Det var ju egentligen bara klokhet, erfarenhet och kunskap. Tack vare dom har många gårdar och hus bevarats.

Varför ryssarna har fått ta "skit" för Sveriges dåliga byggnadsvirke har jag ingen aning om men det är väl bra att kunna skylla på någon annan. Dåligt virke det har dom definitivt inte snarare trärsom.

När det praktiska värdet tog över i byggbranschen ökade också massproduktionen, som ledde till att hela byggsektorn blev Sveriges ekonomi. Pengar skulle flöda på bekostnad av kvalité och värde. Historian blev åsidosatt för den var ju bara en påminnelse om den fattiga tid som varit, den ville ingen kännas vid längre. I all hast glömdes den lärdom som var viktig för husens hållbarhet och inomhusmiljö. 

Med alla oprövade nya produkter som lovade stort, trodde man på de penninghungriga industrierna till eget förfall(vilket fortfarande sker). Energikrisen.....den ska vi inte tala om vad den ställt till med, husen ruttnade inifrån pga. överdriven tätning och tillbommade ventiler.   

Odjuren, ja det är de som fortfarande inte har kunskapen och respekten för den skicklighet våra förfäder lärde av varandra. De som envist vill riva vårt kulturella värde eller tillåter katastrofala renoveringar med berått mod och total respektlöshet, trots protester och kunskap i ämnet. 

Vilka tror dom att dom är som bryter mot plan o bygglagen utan något som helst samvete. Det måste vara något fel på lagen som inte straffar de kommunanställda när ett lagbrott sker, eller den totala respektlöshet mot oss andra som protesterar och blir då överkörda o behandlade som mindre vetande.

Jag håller med Stephan Fickler (verksamhetsledare Byggnadsvårdsföreningen) om att kompetensen måste höjas på stadsbyggnads kontoren (samhällsbyggnadsförvaltningen) och att kommunerna här har en viktig uppgift att axla. Det som är skrämmande är att inte ens arkitekturstudenter behöver läsa arkitekturhistoria längre. Hur tänker man då ?

Nää… fram för skönhetens seger och modiga politiker som Anders Bodin skriver i krönikan i Tidskriften Byggnadskultur. 

Kräv att Odjuren kompetensutbildas inom byggnadsvård och kulturhistoria säger jag! 

Kräv att vi har kompetent personal som ska med lön ansvara för våra kommuner. 

För inte tror jag att en ögonläkare med bristande kunskaper inom oftalmologi får ta beslut om en ögonpatients vård. Liksom en arkitekt med bristande kunskaper i byggnadsvård och kultuvärde, får ta beslut om våra byggnaders öde.

Kulturen måste väl få leva den också, vad är vi utan den?

Annicka

Mera Mirakel !

Mirakel sker, visst gör dom.

Vad definierar ordet mirakel och vad är ett mirakel egentligen? 

Till vardags använder vi det ganska ofta när något inträffar som vi aldrig trott skulle inträffa.

I ordets bemärkelse och dess betydelse står det i wikipedia : Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande. För att en person skall kunna helgonförklaras av katolska kyrkan fordras i allmänhet vittnesmål om mirakel. Dessa mirakel utgörs ofta av bot mot obotbara sjukdomar.

Ett mirakel är nog ganska diffust i sin betydelse eftersom vi efter våra värderingar är väldigt olika,

det som för någon skulle betyda ett mirakel vore för någon annan en vardaglig händelse och lika med något man tar för givet.

Kanske är det så....att vi förstår för mycket och tar alldeles för mycket för givet i dag för att uppleva alla de små mirakel som vi faktiskt borde se varje dag.

Ett nyfött barn kallar vi ofta ett litet mirakel.......men egentligen är det ju inte ett mirakel.

Ett barn är varken oväntat, uppseendeväckande eller skapat av ett övernaturligt, gudomligt ingripande.

Förr i tiden när kunskapen och förståelsen inte var tillräcklig fanns det nog mer mirakel än det finns i dag.

Så då undrar jag ?.......är det verkligen bra att veta så mycket......

Skulle vi kanske vara lyckligare av att veta mindre och glädjas av mirakel och mystik,

istället för att genom logiska och vetenskapliga kunskaper veta så mycket.

Glädjen och den fantastiska känslan av ett mirakel skulle definitivt hålla i sig lite längre än vetskapen i alla fall.

Kanske är det för att vi vet för mycket som vi onekligen dras till filmer om saker vi inte förstår.......vi saknar helt enkelt lyckan i att känna ett mirakel.

Visst var det så när vi var små att vi ofta var lyckliga pga att vi inte förstod och bara kunde känna glädjen i att något fantastiskt hänt och hade inte då en förklaring förstört den lyckan.

Det enkla, det oförståbara  som ger den spänning vi behöver för att känna oss känslomässigt levande och mata den positiva drivkraften till överlevnad och fortplantning.

Varför behöver vi då denna positiva spänning ?.........enkelt.....tro, hopp och kärlek ger oss anledning att vilja fortplanta oss.

Alla tre orden är förknippade med mirakel......eller hur ? Tro = gudomligt, övernaturligt mm. Hopp = trots all vetenskap och lärdom en önskan. Kärlek = något kemiskt ? och de känslomässiga band vi har till våra avkommor som gör att vi skyddar dom.  Alla har dom en sak gemensamt......vi förstår dom inte.

Det vi inte helt förstår blir alltså mirakel. 

Så......meningen med livet är inget annat än fortplantning, det förstår väl vem som helst.

Kärlek och mat tillfredsställer alla våra fem sinnen samtidigt = nödvändigt för vår fortplantning. Rädsla ska vi bara ha en och den heter överlevnadsinstinkt, rädslan för att dö = nödvändig för vår fortplantning.

Varför skulle vi som alla andra djur vara annorlunda ? 

Vi är ju begåvade med en hjärna som bara förstör för oss själva och alla andra livsformer här på jorden i någon sorts kaotisk panik.

Vi driver våra barn att lära sig mer för att lösa gåtor så att vi kan överleva längre och fortplanta oss. 

Vi överlever för mycket, lever och fortplantar oss för lite.

Vad vi än gör och vad vi än tänker så strävar vi efter överlevnad och fortplantning......tänk efter !

God fortsättning! Lev mer o ha en bra fortplantning /Annicka