Man borde få K-märka "kill i magen gupp" !

Jaa....det var ett tag sen jag trillade in på den här sidan för att skriva. 

Har haft mer än fullt upp och dagarna går fort. 

Har jobbat hårt och haft långa dagar med blod, svett och....inga tårar.

Att trivas och ha kul när man jobbar är inte alla förunnat och nu när min bil rullar o går igen ( peppar, peppar) så känns det än bättre. 

Det finns ingen bil (vad jag vet) som ger en sån skön känsla när man kör över ett "kill i magen gupp" som min mercedes. 

Ja ni vet dom där guppen som det fanns så många av förr, som man väntade på skulle komma. 

Jag minns tiden i baksätet på våran folkvagn när jag var barn och den härliga överraskande känslan när guppen plötsligt upenbarade sig och killet i magen gjorde att man hissnade och blev till ett förlösande tjut. 

Var är dom??? Guppen alltså! 

Fler o fler vägar blir platta o nästan utan kurvor. Inte konstigt att Liseberg är så välbesökt när tryggheten vi bäddas in i av samhället gör det tråkigt. 

Vägarna utomlands kan vara en upplevelse med kurvor o gupp som sätter adrenalinet i pumpning. Jag kan väl inte påstå att jag uppskattar när sidospeglar flyger av o man drar en lättnadens suck när man kommit fram med livet i behåll är något jag strävar efter, men det får väl finnas gränser för hur tråkigt vi svenskar ska ha det. 

Men....säger ni.... -jag vet en kurvig väg med gupp....ja än så länge säger jag....dom försvinner ett efter ett. 

Jag vet i alla fall ett "kill i magen gupp" inte så långt bort som jag emellanåt kör över. Från det ena hållet är det som bäst, jag ökar på farten ca 10 km/h för den rätta flygande effekten och enbart för att få höra min dotters skratt och tjut, för när man själv kör är man ju förberedd. 

Jag läste någonstans kanske var det på fb....att den bästa humorn skapar man med överraskning....o visst är guppen en överraskning. 

Visst borde man få K-märka "kill i magen gupp"!

Jag och min KungsVelociped

När saker inte går som man tänkt, eller motgångarna känns som en envis motvind gäller det att ha en positiv attityd. 

När bilen jag äntligen fått lagad efter en krock för ett o ett halv år sedan visade sig fått krämpor, kopplingen hade tagit stryk av att långvarigt stått stilla. Mina resurser i form av pengar hade också sinat i form av alla kostnader för reparationer och en obetald faktura från en kund plus en ofantlig massa händelser de senaste 2 åren. Vad gör man....jobbet måste gå vidare och kunder väntar. 
Buss var inte att tänka på för det skulle ta mig mellan 2 o 3 timmar att komma till min arbetslokal pga. katastrofala bussförbindelser. 

Jag hade dock ett alternativ min Kungsvelociped tillverkad i Bröderna Anderssons fabriker i början på 50-talet. Mitt transportmedel och underbara cykel med rost och andra skavanker, stora fluffiga däck och en lädersadel som jag gjort ytterligare bekväm genom ett geléfyllt sadelskydd inköpt på Lidl. Ringklockan låter som ett gnisslande och ett återkommande rassel hörs ibland när jag trampar, dock är de rostfria skärmarna med ett snyggt märke på helt intakta och i det närmaste vackra. 

Min första tanke var...hjälp ska jag cykla i nästan 1 timma och därefter jobba hårt fysiskt sedan ta mig hem på samma vis till matlagning och andra sysslor. 
Min berömda envishet ger inget utrymme för att ge upp så...... Jag lastade min cykel korg med det som jag kunde tänkas behöva, denna första dag var det regn i luften och regnkläder ett av det första jag tänkte på. Upp på cykeln och iväg, jag hade cyklat drygt en kilometer.....när det började regna....bara lite....så jag tog på mig regnhatten vilket gjorde att det kändes bättre. 

Jag visste att jag hade en enorm bergsklättring till en början i form av en enooooorm backe med flertal kurvor som nog varade i mer än en kilometer. Efter detta skulle en belöning i form av en enoooorm nedförsbacke uppenbara sig. Denna tanken gjorde det uthärdligt för en ovan långcyklare som jag. Men attityden jag hade att detta var en transportsträcka till jobbet ändrades efter första hälften av jätte uppförsbacken, medans jag gick där sakta och lugnt började jag inta naturen och dess atmosfär. 
Min inställning ändrades till.....något positivt. 

Min första stund av fritid denna dagen, hade börjat med min cykeltur. Det var inte längre en transportsträcka utan en skön promenad med min cykel. Det fick ta så lång tid jag ville och hur långt jag ville så länge jag åkte åt rätt håll. Väl uppe på backkrönet skänktes jag av en tacksam känsla av frihet. Nu var det bara nedför, men hade glömt att det var en backe till men den syntes vara en droppe efter bergsklättringen jag nyss gjort. Jag släppte bromsarna och fick en fruktansvärd fart, jag hörde inget annat än vindbrus i öronen och känslan var joooohooo ! Här fanns ingen tid bara en härlig känsla.  

När jag kom fram till den lite större vägen hade jag två valmöjligheter, jag valde den ena. En liten extrasväng förbi kossorna som alltid förvånande stirrar när man kommer på en cykel, tre katter som satt på spaning mellan de nyslagna hö raderna och tre bastanta karlar som stod lutade mot muren på ett så där härligt sätt i en stund av vila. Dom nickade och log. Lite längre fram sprang hönorna som yra höns på vägen som bara hönor kan göra, livligt kacklande och förskräckta över min framfart. Efter detta gjorde jag ett stopp för att plocka renfana att torka, i detta hav av blommor kunde jag inte annat. Buketten satte jag fast på pakethållaren, jösses vad trevligt det såg ut. 
Den kompletta cykelmunderingen för en medelålders kvinna på en gammal damcykel, jag log för mig själv vid tanken. 

Den sista sträckan cyklade jag smått visslande med rak rygg. Väl framme tog hungern överhand och den medhavda lunchen i form av nybakat bröd från kvällen innan smakade väldigt bra. Trött i kroppen tog jag sats och började jobba, det gick trögt till en början men snart fick jag upp ångan igen. 
Färden hem några timmar senare började jag med samma inställning som jag fick under färden till jobbet, enda skillnaden var att de backar jag åkte nedför skulle jag uppför och vise versa. 
Visst var det lite annorlunda från andra hållet som ibland när man letar svamp, det man inte såg på vägen dit hittar man på samma väg tillbaka. 
På tredje dagens cykeltur gick det förvånansvärt lätt. Jag hade ju också en himla tur med vädret =) 
Just nu lånar jag en bil av en vänlig själ men kan villigt erkänna att jag saknar mina cykelturer, det blir dock en och annan tur ändå och snart får jag lämna tillbaka bilen igen såååå....får väl se om jag fått ordning på min bil igen eller om det blir cykel....oavsett så har jag en valmöjlighet.

Linoljefärg

Här är en bra länk om linoljefärg från Örebro läns museum.

Linoljefärg, ekonomiskt lönsam!

Boken Smultronställen i sjuhärad!

Den lilla boken Guiden Smultronställen i sjuhärad finns att hämta hos mig.   http://www.miljoguidesjuharad.se/  här kan du ladda ner guiden om du hellre vill det.

Hälsningar Annicka

Smultronställen i sjuhärad

http://www.gangemad.se/rydal.pdf


Mind your House kommer att vara med i den guide över ekologiska och miljövänliga smultronställen i Sjuhärad som presenteras lördagen den 18 juni.
Releasepartyt hålls på Rydals museum och kalaset drar igång kl 11.
Alla vi som medverkar i guiden – fler än 60 spännande ställen – får då möjlighet att sälja våra produkter på en och samma plats. Det innebär att du kan träffa många av oss samtidigt, handla närproducerade och smakfulla (!) saker och få information om vad vi gör och hur vi arbetar. Det blir också modevisning och utlottning av produkter.

Självklart får du ta med dig en nytryckt guide hem, så att du kan utforska smultronställena på plats framöver!
VÄLKOMMEN TILL RYDALS MUSEUM LÖRDAGEN DEN 18 JUNI KL 11!

Bildspel

Dolt i en trasmatta

Det här är tygbitar från en trasmatta. 

Ibland är trasmattor i lite sämre skick och behöver knytas om i ändarna, 

jag måste då ta bort några varv av de invävda trasorna

Jag är ju en aning nyfiken så kan ju sällan låta bli att undersöka 

vad för tyger som döljer sig i den gamla trasmattan. 

En gissnings lek får detta bli men vissa tyger känner jag igen. 

Jag börjar nerifrån. De två första tygerna är troligtvis från en huvudduk av strukturen o kvalitén att döma. 

Nästa är ett tunt tyg med söta blåklint som troligtvis varit en gardin. 

Tyget med det roliga mönstret är någon typ av viscose så till en klänning har det nog passat bra. 

Det blå är jag helt säker på att det varit arbetsbyxor troligtvis väl slitna med hål o lagningar. 

Det svarta har en kvalité som en underkjol med någon form av spetsmönster. 

Nästa med små söta orange blommor  har nog också varit en gardin. 

Det sista gula tyget har ett svagt rutmönster, skulle tro att det varit en skjorta.  

Det här var bara några få tyger av resten som finns i mattan. Visst får man en annan syn på en trasmatta när man inser hur mycket historia som döljer sig i den. 

Lycklig över en burk !

En vanlig kaffeburk! 

Inte vilken burk som helst för mig i alla fall. 

Varje gång jag ser den tänker jag på min älskade mormor, för den tillhörde henne en gång. Det är med glädje jag tar hand om denna klenod. 

Hon var en riktig Te älskare mormor så kaffe förknippar jag inte med henne. Vad hon förvarade i burken det vet jag inte riktigt men en svag doft av diverse kryddor kunde jag känna när jag öppnade den. Annars skulle jag nog gissa på Te påsar. 

Sedan jag flyttade i december förra året hade den blivit kvar i en låda och för någon vecka sedan hittade jag den. Jag konstaterade att en rengöring behövdes och började torka av den med en trasa och lite diskmedel.Under tiden som jag rengjorde den började jag läsa på burken vilket jag inte gjort tidigare, bara den större texten. 

Där stod hur man brygger, kokar, förvarar och doserar kaffe. Vad jag kommit fram till är att Cirkelkaffe en gång haft den till försäljning eller kanske var det från ett reklamjippo, ja inte vet jag hur kaffet var paketerat på den tiden kanske köpte man burken med bönor i ? Vakuumförpackat fanns ju inte då i alla fall.  Att åldersbestämma den har jag lite svårt för men skulle tippa på 40-talet, kanske någon som vet?  I vilket fall så får ni här recepten efter alla konstens regler.....kopp efter kopp efter.....

.....kopp

Vårstäda giftfritt!

 Anledningen till att jag kom att tänka på den här boken som är på bilden, är att jag läste en artikel i senaste numret av tidningen Camino ”Vårstäda giftfritt”. Bloggerskan Clara Lidström ger tips inför den kommande vårstädningen, för er som gärna söker efter miljövänliga alternativ utan kemikalier och specialmedel. 

Förutom det Clara nämner vill jag gärna tillägga flytande galltvål som är jättebra till fläckar, och särskilt vid rengörning av läder. Kristallsåpa är en av mina favoriter, då inget fungerar, fungerar kristallsåpa. 

Den inhandlade jag vid mitt senaste besök på Byggnadsvård Nääs,  Slöjd & Byggnadsvård

Linoljesåpa använder jag till mina penslar, dom blir mjuka och fina i borsten och kan användas om och om igen.  

Ätticka rengör jag glasen med innan kittning. När man sätter in innanfönstren bör man lägga en tegelstensbit i fönstervadd, den drar åt sig fukten. 

Håll till godo med Claras tips…………….

I boken Händiga husmor från 1957 finns många bra tips, men jag undrar hur dom överlevde alla dessa giftiga medel som användes. Som ex. ammoniak, aceton, boraxlösning, vätesuperoxid, natriumperbonat, oxal-ätticksyra, trikloretylen, någon form av ”blekvatten” som man köper på apotek, rödsprit, varnolen, blåelse. 

Därtill fanns naturligtvis oändligt många bra knep att förlänga livslängden på kläder, mat och möbler med salt, ätticka, kaffesump, stearin, citronsyra, rabarber mm.

El…..är dyrt i dag, så jag bara måste visa denna tabell på elpriser  från 1957!

Grötentreprenör !

Den smala grusiga vägen

                                                                       

Grötentreprenör. En företagare som kokar och säljer gröt hela dagarna? Nä....det förstod du nog att så är det inte.

Alla vi småputtar inom företagsbranschen har nog någon gång varit grötentreprenörer eller kanske tom. i återkommande en del av året.

Dvs. att man tjänar tillräckligt mycket för att hålla sig igång på  

Ramen-nudlar:) det är också en företagare som inte vill ha eller behöver riskkapital.

Jag brukar ibland vara inne och "nosa" på Ted Valentins sida(Code, business ideas and lots of coffee), för att jag gillar hans avslappnande, realistiska och humoristiska inställning till företagande och företagare.

Han skriver på sin sida: Det som driver mig, som entreprenör, är viljan att forma mitt eget liv. 

Att göra min egen grej, skulle man kunna säga.

Att vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag vill göra med min dag. 

Det är skaparglädjen och kreativiteten, inte önskan att bli rik, som gör att jag jobbar hårdare än vanliga löneslavar.

Skaparglädjen infinner sig när man följer sina infall. 

Det är då man får flow och kan sitta uppe och jobba till sent på natten.

Att tjäna pengar är viktig del av mixen - men inte som ett mål i sig utan som ett av flera medel för att uppnå frihet och självständighet.

Att göra det man älskar!

I en av kommentarerna hittade jag det här: Första steget på entreprenörsresan är att ta reda på detta.

Det som skrämmer människor med detta är att det kan ta hela livet att ta reda på vad du älskar och det kan vara förknippat med mkt jobbigheter.

Därför tvekar man och väljer motorvägen, tillsammans med andra, rakt framåt i hög fart i bekväma bilar.

Att välja den smala grusiga vägen som kan leda till platser som är magiska och som man får vara ifred på, är ett tufft beslut, för man kanske aldrig hittar dem.

Min definition handlar också, om den enskilda människan och förverkligande.

Jag tror entreprenörskapet handlar om modet att göra det man älskar.//

Så grötentreprenör eller inte, vilken väg väljer du? 

Motorvägen eller den smala grusiga vägen?

Har DU mod att göra det du älskar???

Är det bättre att ångra det man gjort än det man inte gjort? 

Ja det beror helt på konsekvenserna skulle jag vilja säga…..

Maslows behovstrappa.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki  Nja jag håller inte helt med om Maslows slutsatser i behovstrappan, beror ju på vad för rädslor man har med sig i bagaget….men visst har den en poäng. 

Vi sätter ju överlevnad o fortplantning i första steget. 

Vi lär oss också snabbt att använda våra erfarenheter till att utvecklas och bli attraktiva inför andra, vilket kan komma före prioriteringen av själva fortplantningen. 

Han var nära att förstå, men missade hur våra individuella rädslor styr våra val.

Ät gröt och ha det gott oavsett din lott !  Annicka

Skönheten & Odjuren!

Skönheten & Odjuren!

Mitt hjärta slår nog starkast för den skönheten som man finner i de gamla byggnaderna från 1700- fram till ungefär 1920-talets slut. Anledningen är detaljrikedomen, materialen, respekten till hantverket och hantverkarna, det logiska tänkandet, förmågan att se det proportionella som slutligen blir till skönhet. 

Jag kan tycka att den praktiska kantigheten på yngre byggnader också kan vara både rolig och originell, och visst är det härligt med variation, men vackra det blir dom aldrig i mina ögon.

Mycket av de små detaljer som smyckar husen är inte bara till lyst utan har faktiskt en anledning och en funktion. De flesta hantverkarna hade sin egen nisch som ofta tydligt kunde kännas igen av de andra byggnadshantverkarna.

Framförallt fanns det tid, tid att begrunda, lösa problem, vänta på rätt virke eller rätt hantverkare. I dag skall allt gå så fort och vi missar mycket av glädjen på vägen.

Det logiska tänkandet verkar ha bytts ut mot spara, snålhet, bråttom, enkelt, okunskap( jag vill inte ens här nämna funktionellt).

Förr förstod dom att ett bra grundarbete är det viktigaste för ett bra slutresultat och att skönheten inte bara sitter på ytan.

Varför måste det vara så bråttom??? 

I mitt yrke som fönsterhantverkare skulle ”bråttom” troligtvis leda till ett dåligt resultat, för varje moment har sin tid. Tanken är ju att resultatet ska vara både hållbart och snyggt, med hänsyn tagen till både kulturellt och historiskt värde.

Jag minns när Arne i botten titta på mig med snedögat och sa, - Du kommer la inte hit med nåt j...la ryssvirke! Jag skulle då renovera fönster på hans gård som var kulturmärkt. 

Vi borde tacka dessa "griniga" gubbar, som aldrig gick på reklamen om fantastiska produkter som bygg- och måleribranschen erbjöd. Det var ju egentligen bara klokhet, erfarenhet och kunskap. Tack vare dom har många gårdar och hus bevarats.

Varför ryssarna har fått ta "skit" för Sveriges dåliga byggnadsvirke har jag ingen aning om men det är väl bra att kunna skylla på någon annan. Dåligt virke det har dom definitivt inte snarare trärsom.

När det praktiska värdet tog över i byggbranschen ökade också massproduktionen, som ledde till att hela byggsektorn blev Sveriges ekonomi. Pengar skulle flöda på bekostnad av kvalité och värde. Historian blev åsidosatt för den var ju bara en påminnelse om den fattiga tid som varit, den ville ingen kännas vid längre. I all hast glömdes den lärdom som var viktig för husens hållbarhet och inomhusmiljö. 

Med alla oprövade nya produkter som lovade stort, trodde man på de penninghungriga industrierna till eget förfall(vilket fortfarande sker). Energikrisen.....den ska vi inte tala om vad den ställt till med, husen ruttnade inifrån pga. överdriven tätning och tillbommade ventiler.   

Odjuren, ja det är de som fortfarande inte har kunskapen och respekten för den skicklighet våra förfäder lärde av varandra. De som envist vill riva vårt kulturella värde eller tillåter katastrofala renoveringar med berått mod och total respektlöshet, trots protester och kunskap i ämnet. 

Vilka tror dom att dom är som bryter mot plan o bygglagen utan något som helst samvete. Det måste vara något fel på lagen som inte straffar de kommunanställda när ett lagbrott sker, eller den totala respektlöshet mot oss andra som protesterar och blir då överkörda o behandlade som mindre vetande.

Jag håller med Stephan Fickler (verksamhetsledare Byggnadsvårdsföreningen) om att kompetensen måste höjas på stadsbyggnads kontoren (samhällsbyggnadsförvaltningen) och att kommunerna här har en viktig uppgift att axla. Det som är skrämmande är att inte ens arkitekturstudenter behöver läsa arkitekturhistoria längre. Hur tänker man då ?

Nää… fram för skönhetens seger och modiga politiker som Anders Bodin skriver i krönikan i Tidskriften Byggnadskultur. 

Kräv att Odjuren kompetensutbildas inom byggnadsvård och kulturhistoria säger jag! 

Kräv att vi har kompetent personal som ska med lön ansvara för våra kommuner. 

För inte tror jag att en ögonläkare med bristande kunskaper inom oftalmologi får ta beslut om en ögonpatients vård. Liksom en arkitekt med bristande kunskaper i byggnadsvård och kultuvärde, får ta beslut om våra byggnaders öde.

Kulturen måste väl få leva den också, vad är vi utan den?

Annicka

Mera Mirakel !

Mirakel sker, visst gör dom.

Vad definierar ordet mirakel och vad är ett mirakel egentligen? 

Till vardags använder vi det ganska ofta när något inträffar som vi aldrig trott skulle inträffa.

I ordets bemärkelse och dess betydelse står det i wikipedia : Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande. För att en person skall kunna helgonförklaras av katolska kyrkan fordras i allmänhet vittnesmål om mirakel. Dessa mirakel utgörs ofta av bot mot obotbara sjukdomar.

Ett mirakel är nog ganska diffust i sin betydelse eftersom vi efter våra värderingar är väldigt olika,

det som för någon skulle betyda ett mirakel vore för någon annan en vardaglig händelse och lika med något man tar för givet.

Kanske är det så....att vi förstår för mycket och tar alldeles för mycket för givet i dag för att uppleva alla de små mirakel som vi faktiskt borde se varje dag.

Ett nyfött barn kallar vi ofta ett litet mirakel.......men egentligen är det ju inte ett mirakel.

Ett barn är varken oväntat, uppseendeväckande eller skapat av ett övernaturligt, gudomligt ingripande.

Förr i tiden när kunskapen och förståelsen inte var tillräcklig fanns det nog mer mirakel än det finns i dag.

Så då undrar jag ?.......är det verkligen bra att veta så mycket......

Skulle vi kanske vara lyckligare av att veta mindre och glädjas av mirakel och mystik,

istället för att genom logiska och vetenskapliga kunskaper veta så mycket.

Glädjen och den fantastiska känslan av ett mirakel skulle definitivt hålla i sig lite längre än vetskapen i alla fall.

Kanske är det för att vi vet för mycket som vi onekligen dras till filmer om saker vi inte förstår.......vi saknar helt enkelt lyckan i att känna ett mirakel.

Visst var det så när vi var små att vi ofta var lyckliga pga att vi inte förstod och bara kunde känna glädjen i att något fantastiskt hänt och hade inte då en förklaring förstört den lyckan.

Det enkla, det oförståbara  som ger den spänning vi behöver för att känna oss känslomässigt levande och mata den positiva drivkraften till överlevnad och fortplantning.

Varför behöver vi då denna positiva spänning ?.........enkelt.....tro, hopp och kärlek ger oss anledning att vilja fortplanta oss.

Alla tre orden är förknippade med mirakel......eller hur ? Tro = gudomligt, övernaturligt mm. Hopp = trots all vetenskap och lärdom en önskan. Kärlek = något kemiskt ? och de känslomässiga band vi har till våra avkommor som gör att vi skyddar dom.  Alla har dom en sak gemensamt......vi förstår dom inte.

Det vi inte helt förstår blir alltså mirakel. 

Så......meningen med livet är inget annat än fortplantning, det förstår väl vem som helst.

Kärlek och mat tillfredsställer alla våra fem sinnen samtidigt = nödvändigt för vår fortplantning. Rädsla ska vi bara ha en och den heter överlevnadsinstinkt, rädslan för att dö = nödvändig för vår fortplantning.

Varför skulle vi som alla andra djur vara annorlunda ? 

Vi är ju begåvade med en hjärna som bara förstör för oss själva och alla andra livsformer här på jorden i någon sorts kaotisk panik.

Vi driver våra barn att lära sig mer för att lösa gåtor så att vi kan överleva längre och fortplanta oss. 

Vi överlever för mycket, lever och fortplantar oss för lite.

Vad vi än gör och vad vi än tänker så strävar vi efter överlevnad och fortplantning......tänk efter !

God fortsättning! Lev mer o ha en bra fortplantning /Annicka